lördag 29 september 2012

Summering och planering

Min första säsong som tävlingscyklist gick lite stapplande i början men mot slutet gick det bättre. Tävlingarna jag har kört är SolleröloppetRingenloppet, Elisedals GPGimonäs Bikeboost, Norrlandsmästerskapen. Med facit i hand är det allderles för tunnt med tävlingar. Jag körde egentligen bara två riktiga elittävlingar, Ringenloppet och Elisedals GP, och där vart jag ju krossad på grund av mina ringa tävlingserfarenheter. Till nästa säsong ska jag lägga upp träningen annorlunda. Det jag framförallt ska ändra på i träningen är att jag ska lägga in mycket mer explosivitetsträning på cykeln. Även om jag aldrig kommer vinna en spurt i en elittävling är det ändå bra att ha lite klipp i benen eftersom det underlättar att positionera sig i klungan och man slipper jaga ikapp sin rygg efter ett igångdrag.

Dessutom ska jag tävla mycket mer nästa säsong. Tävlingar jag är sugen på att köra är alla deltävlingar i SWEcup, Solleröloppet, SM, Tour of Jämtland, Gran Fondo Kungsbacka, Velofondo Vårgårda och många fler. Ja, egentligen alla elittävlingar i Sverige. För att detta ska fungera optimalt vill jag även ha ett lag att tävla med nästa år. Jag trivs väldigt bra i Gimonäs men det är inte så ofta någon tävlar i elitklassen och jag vill inte köra själv hela tiden. Jag kommer ju självklart inte lämna Gimonäs, men eventuellt tävla för någon annan klubb som har ett elitsatsande lag. Eftersom jag bor i Falun under hela säsongen är ju Falu CK ett ganska lockande alternativ. Jag har ju inte så mycket till meriter att komma med vilket begränsar mina möjligheter, men det hoppas jag att det blir ändring på efter nästa säsong. Nu har jag avverkat mitt år som lärling och nästa säsong hoppas jag kunna etablera mig i Sverigeeliten på riktigt.

Jag är även sugen på att köra vätternrundan nästa säsong. Om jag ska göra det blir det i så fall med en sub7 grupp. Börjar bli dags att hitta en sådan i så fall. Några tips?

torsdag 20 september 2012

På (Umeå GP-) banan igen!

Då var man på banan igen! Både med bloggandet och träningen. Testade lite idag och det kändes bra med tanke på att jag varit sjuk i två veckor nu, förutom att det var väldigt kallt när solen gick ner. Idag tänkte jag slå två flugor i en smäll med cykelturen, dels ville jag köre ett lugnt pass för att mjukstarta lite efter uppbehållet och dels ville jag leta efter någon bra bana att köra Umeå GP på nästa säsong. Tänkte att Umeå GP ska bli Umeås motsvarighet till Ingarvet GP som varje vecka under cykelsäsongen styrs upp i Falun av Falu CKs storbloggare Henrik Öijer. Varvbanan ska vara ungefär 1-3 km lång på någorlunda fin asfalt. Låter ju inte så svårt att hitta ett sånt ställe tycker man. Men med tanke på allt man måste ta hänsyn till blir det genast mycekt svårare. Banan måste ha bra sikt genom alla kurvor. Det får inte vara väjningsplickt på någon utav vägarna. Det måste vara glest trafikerat. Det måste finnas en relativt lång raksträcke för spurt. Det får inte vara tätbebyggt område.


Idag patrullerade jag norra Umeå för att hitta en bana. Min första tanke var Ersboda industriområde eftersom industriområden ofta är i princip helt öde på kvällar/helger, har bra sikt och fina vägar. Men det är för tätt mellan de trafikerade vägarna där så det blir för korta varv. Den längsta jag hittade var vid badmintonhallen och den var 3-400 meter bara. Allderles för kort. Jag tänkte vända hem eftersom det började bli kallt men när jag ändå är här kan jag ju lika gärna leta ordentligt. Jag åkte upp till Ersmark men hittade inget bra ställe så jag gav upp. Nu var det lite väl mörkt så jag bestämde mig för att åka på cykelvägen hem för att inte bli påkörd trots förädiskt hala löv och grus på den dåliga cykelvägen. Helt plötsligt kommer jag in i ett helt dött litet industriområde, med fina vägar och lagom svåra kurvor. Detta var ju bara för bra för att vara sant! Nu gällde det bara att hitta en slinga där man kan utnyttja högerregeln hela vägen och på så vis aldrig behöva veja för eventuella bilar. Mycket riktigt så fanns det en perfekt bana!

Varvbana i norra Ersboda.

Den är lite kort (720 meter) men det gör inte så mycket. Man får köra 3 varv istället för 2 mellan spurterna. Då blir det fler svängar, och fler svängar innebär igångdrag efter svängarna. Mer action alltså! Alla 4 svängar är ganska lätta men det är ju inga utpräglade GPspecialister som kommer köra i alla fall så det är väl lika bra att den är ganska snäll.


 Alla 4 svängar + spurtrakan.

Ska fortsätta leta banor men denna ligger högst på min lista just nu! Nog om det och vidare till någonting helt annat.

Jag vet att jag är lite sent ute men det struntar jag i. FREDRIK KESSIAKOF! Vilken kille. Femma på tempo vm 5,5 sekunder efter brons. En helt otrolig bragd. Det som är så intressant med Fredrik är att se hur han har utvecklats sedan han satsade fullt ut på landsväg. Denna säsongen har han hunnit med följande: Vunnit en tempoetapp i Schweiz runt (slog bland andra tempoguden Fabian Cancellara.). Slagits om bergatröjan i Tour de France (vart endast besegrad av en viss Thomas Voeckler), vunnit tempoetappen i Spanien runt (slog bland andra totaltvinnaren och 2000-talets bäste cyklist, Alberto Contador.) och nu senast femma på tempo vm i holland. Med tanke på hur bra han är på tempo och att han faktiskt är väldigt lätt borde han kunna bli ännu bättre i de långa klättringarna. Blir han det och om han blir lite mer stabil under hela etapploppet kan han vara med och slåss om slutsegern i Tour de France (!!!), om det blir en tempoetapp som passar honom. Hoppas verkligen att Astana har Fredrik som kapten nästa TdF, men det är kanske inte sannolikt med cyklister som Janez Brajikovic och Roman Kreuziger i laget. Det skulle hur som helst vara en sensation för svensk cykel. Man kan väl alltid drömma? :)

torsdag 13 september 2012

Sjuk :(

Då var det dags för den årliga höstförkylningen. Tidigare har jag bara blivit lite täppt i näsan precis när skolan drar igång men i år blev jag sjuk på riktigt. Så pass att jag inte kan träna, eller i alla fall inte vill riskera att träna. Har inte haft ont i halsen eller varit magsjuk eller liknande på flera år innan men nu mötta mitt immunförsvar sin överman (eller nåt...). Känner mig ganska pigg idag och i förrgår var det egentligen inte någon fara på taket heller men igår hade jag ganska ont i halsen så det var nog bra att jag inte tränade. Hade hoppats på att kunna göra ett till försök på tempocykeln nu på måndag då klubbmästerskapet i tempo körs. Denna gången utan att kunna skylla på hårt träningspass/festande dagarna innan. Ska testa att rulla lite imorgon för att se hur kroppen reagerar efter förkylningen och efter det bestämma mig för om jag ska vara med eller inte. Får väl ställa upp som flaggvakt/fotograf annars.

Börjar bli dags att skaffa saker så man kan fortsätta cykla under vintern. Så först och främst ska jag skaffa mig en cyclocross (en slags hybrid mellan landsvägscykel och mountainbike), sen måste man ju ha rätt kläder. Att klä sig ordentligt när man ska cykla i minusgrader i 4-5 timmar är ju inte helt enkelt. Hela paktet får kosta max ungefär 8-10 tusen, ganska liten budget med tanke på allt jag måste ha. Får kanske köpa Peder Larssons begagnade cyclocross men vet inte vad jag ska köpa för vintercykelkläder. Någon som har erfarenhet av att cykla på grusvägar med en massa snö i minus 10 och mörker? Vad ska jag ha för prylar/kläder för att det inte ska bli ett helvette?

PS: Tydligen var min vinst i Jämtland tillräckligt stor för att få en _liten_ artikel på cyclesport.se. Kul! Kanske dags för ÖCKs fotograf att införskaffa en bättre kamera? ;)

måndag 10 september 2012

Nybörjare... Igen

Jaha, då har man börjat om på ruta ett igen. Så kändes det förra måndagen och idag efter första riktiga tempopassen. Jag trodde ju att eftersom jag har ganska bra åkstyrka på linjehojen borde jag vara ganska bra på tempo, men icke sa nicke. Det är helt annorlunda att sitta på den där jäkla sadeln så långt fram med kroppen i den positionen. Efter 5 minuter skriker min rumpa och baksida lår att jag ska sätta mig upp i en vettig position. Envis som man är försöker man trycka på så gott det går och ignorera smärtan.

Varje måndag tar GCK tid på alla startande på en bana som är 21 km lång och lite kuperad. Förra måndagen fick jag 31:09 men då körde jag fel vid vändpunkten och förlorade kanske 10-15 sekunder. På samma bana fick Mats Nygren 29:04 (banrekordet innehar han på 29:03) så jag är alltså 2 minuter efter Mats som är en duktig tempocyklist. Låter kanske inte så mycket men det är galet mycket. Jag hade i och för sig blivit förvarnad om att inte förvänta mig särskillt mycket då det ÄR stor skillnad på att köra på en linjecykel och en tempocykel. Trots det känns det inget vidare att köra jämnt med cyklister som jag utan att överdriva krossar i ett linjelopp. Jag har klarat av att hålla 400 watt i 15 minuter. Visserligen inte i tempoställning men jag har ju bevisligen tryck i pedalerna så jag borde kunna få en mycket bättre tid.

Jag hade hoppats på att förbättra min mediokra tid från förra veckan. Istället ser jag att det står 31:25 på klockan när jag passerar mållinjen idag. Väldigt frustrerande. Visserligen låg vinden från fel håll idag och jag var lite sliten efter ett långt och hårt träningspass igår och långt och hårt festande i lördags, dessutom har jag ju insett att jag är lite av en humörcyklist. Vissa dagar händer det liksom ingnenting när jag tar i och andra kan det gå ganska fort. Men det känns som att jag bara försöker hitta bortförklaringar till mitt misslyckande. Jag är ganska besviken.

Sammtidigt vet jag ju att jag har potential och att resultaten kommer bara jag har tålamod. Jag ska lägga in i alla fall ett träningspass i veckan då jag sitter 30-40 minuter i tempoställning på de stationära tempocyklarna i IKSU i vinter. Jag ska vända min frustration över att vara sämre än jag hade hoppats på, till motivation att träna! Något som det visat sig att jag är ganska bra på. Det var ju inte så länge sedan jag fick storstryk av 50-åringar med ölmage i uppförsbacke. Det kan jag garantera att det inte händer idag vilken 50 plussare det än är, möjligtvis att någon riktig träningsnarkoman (typ Tom Pietilä) kan spurta ifrån mig eller är bättre på tempo, men aldrig uppför. Och snart aldrig heller på tempo... För jag ska fan slå mig in i Sverigeeliten på  tempo (och linje, men där är jag på god väg) en vacker dag! Kanske nästa säsong..?

måndag 3 september 2012

Säsongslut

Har fått en del önskemål om fler bilder i min blogg och möjlighet för fler än bara IKSU medlemmar att kommentera så nu har jag skaffat mig en blogspotblogg! Tycker det var passande att den nya bloggen börjar där tävlingssäsongen slutar. Och vilket slut på säsongen jag fick. Vinst på de två senaste tävlingarna! Bikeboost och Norrlandsmästerskapen. Inga stora tävlingar men det var ju ett par duktiga cyklister med.
Foto: Gösta Wendelius. 
Foto: Gösta Wendelius. 

Bilder från Bikeboost. Första bilden är på den fem man starka utbrytargruppen när vi har ungefär milen kvar att köra. Strax innan jag satte in min första attack. Gillar den andra bilden skarpt för jag vinner ju inte så ofta i en spurt, ska väl till att det är en backe och jag har bäst ben för tillfället. Ska tilläggas att både Peder Larsson och Victor Andersson hade kört tempo dagen innan vilket kanske kändes i benen.

Igår (söndagen 2/9 2012) körde jag säsongens sista tävling, Norrlandsmästerskapen i linje.

Dags för uppvärmning!

Inte så många till start men ingen dålig konkurrens. Banan låg runt Hoverberget som ligger i södra Jämtland. 9 gånger körde vi för att sedan vända upp och bestiga berget. Rolig och snabb bana med lite småbackar och vind från Storsjön. Östersunds junisar såg till att man inte somnade i sadeln utan attackerade friskt i de små backarna redan från start. Inte så smart kört kanske men det är ju därför de ska vara med och tävla mycket! 

 Startfältet.

Det fortsatte med lite halvhjärtade attackförsök från alla håll. Jag försökte också attackera vid ett tillfälle. Det var vid banans enda någorlunde svåra kurva som jag ökade farten och tog kurvan så snabbt jag förmådde för att ha så mycket fart som möjligt i backen som kom precis efter kurvan. Ville egentligen inte komma loss utan tanken var att jag skulle ha mycket mer fart genom kurvan än de andra så de fick accelerera i backen vilket försurar benen rejält. Det gick bra förutom att min lagkamrat Kalle Walleij missbedömde kurvan och körde ner i diket. Han klarade sig dock utan att ramla och kunde jaga ikapp snabbt.


 Drar på lite för att känna på dagens ben.

Nästa varv gjorde jag samma sak och fick med mig Gustaf Berglund och Kalle.

Tre man i utbrytning, jag, Kalle Walleij och Gustaf Berglund. Jag försöker visa att jag vill veta tidsavståndet.

När det var två varv kvar hade vi fått en stabil lucka och vi visste att det inte fanns en chans att juniorerna och de andra skulle kunna jaga ikapp. Då sa jag till Kalle att jag skulle attackera när Gustaf låg och körde för att vi skulle hänga av honom för att säkra första och andra plats. Det gick inte så bra eftersom Kalle inte var med när jag stack så jag väntade in dem istället för att försöka köra ifrån och riskera att stumna i backen. Med facit i hand var det dumt gjort av mig eftersom Gustaf nu inte tänkte hjälpa till att dra eftersom vi kanske skulle försöka med samma sak igen. Vilket han såklart gjorde helt rätt i för vi hade nog försökt igen. Det i cyklingen fruktade momenten som kallas rävspel uppstod då alla ville spara sig till backen, så klungan höll på att äta upp avståndet. Då sa Kalle till mig att han skulle köra sista biten till backen för att klungan inte skulle komma ikapp och på så vis säkra minst en andraplats till mig, vilket driv den killen har på flacken. Riktigt stort gjort! I foten av berget var han helt slut och med en allderles för tung utväxling på cykeln och allderles för mycket mjölksyra i benen går det inte fort uppför 15-20% lutning. Så det var mig och Gustaf det stod mellan, jag gick upp och körde mitt tempo. När det brantade på ökade jag trycket eftersom det är onödigt att trycka för mycket i de flacka partierna då han tjänar mycket på att ligga på rulla där. Benen vart såklart surare och surare men när han tillslut släppte vart det lätt att ignorera smärtan och bara köra på till mållinjen.

Nästan uppe!

Skitig men glad Norrlandsmästare... Fin mustasch fick man också ;)

Riktigt skönt med den avslutningen på säsongen jag fick. En riktigt självförtroendeboost till nästa säsong. Dessa minnen kommer jag plocka fram om jag har tråkigt på något pass i vinter. Nu får jag äntligen upp tempocykeln till Umeå som jag ska träna flitigt på. Tror jag har bra chans att bli duktig på tempo eftersom jag har mycket typ 1 muskelfibrer, jag är lång och framförallt har jag motorn. Måste bara träna upp tröskeln och bli bekväm på tempocykeln. Det tar ju två till tre år innan man blir vän med sin tempocykel sägs det. Hoppas på att min Ridley Dean och jag får en bra relation snabbare än så ;)